Som regel hålls de norska brassbandsmästerskapen den andra helgen i februari, och jag vill varmt rekommendera alla brassälskare att någon gång åka på dessa tävlingar. Det är dyrt att äta och bo i Norge, men det kan det vara värt…
I årets NM ställde inte mindre än 80 brassband upp i 6 divisioner. Från Division 5 och upp till Elitdivisionen. Banden kommer från hela Norge, men det finns en stark koncentration i ”västlandet”, alltså i Hordaland, där Bergen ligger och i Rogaland där Stavanger ligger. Bland de 80 deltagande banden var nästan 30 band från Bergen med omnejd.
Tävlingarna hålls alltid i Bergen, och den härliga Grieghallen är helt perfekt för ändamålet. Elitdivision samt division 1 och 2 spelar i Griegsalen och divisionerna 3,4 och 5 i den mindre Peer Gynt-salen som ligger i samma byggnad. Mellan dessa salar finns en stor ”mingelhall” där utställare trängs med musiker, dirigenter och annat brassfolk. Där det finns möjlighet att även ta sig en kopp kaffe m.m. Mycket trevligt att mingla i pauser om man skulle vilja vila öronen någon minut emellanåt.
Jag tror att varenda svensk brassmusiker som kommer till NM för första gången häpnar över den enormt höga musikaliska nivå som våra grannar i väster håller. Och vad beror då detta på? Ja det är en gåta som faktiskt borde analyseras. En av anledningarna är troligen skolorkesterverksamheten. Nu deltar inte de norska skolorkestrarna i just den här tävlingen, men jag vet att det finns många skolorkestrar med ungdomar i 12-15 års-åldern som lätt skulle hålla svensk division 1-nivå. De allra bästa skolorkestrarna skulle förmodligen vinna division 1 i Sverige. Någonstans i den här kedjan gör norrmännen något som ger ett bättre resultat än i Sverige.
(Bild från en artikel i tidningen Bergens Tidende. Klicka på bilden för att se artikeln)
Den norska Elitdivisionen håller världsklass, åtminstone de 4-5 främsta banden, men även division 1 håller en extremt hög musikalisk nivå, och frågan är om något svenskt band skulle vinna division 1 i Norge? Kanske, kanske inte…
Även neråt i divisionerna är nivån förbluffande hög. T.ex. i division 5 spelade man i år klassiker som Kaleidoscope, Labour and Love, Music for a Festival och Triptych för att nämna några stycken. I division 3 spelade man t.ex. Connotations, Tallis Variations och Trittico…
Hela tävlingen direktsänds i TV och man kan även i efterhand gå in och titta och njuta. Klicka här.
Norge är ett föregångsland när det gäller Brassband och vi har mycket att lära. Det har blivit en livsstil och man imponeras över medelåldern i vissa orkestrar. I Kleppe Musikklag som vann division 1 förra året och nu alltså spelade i Elitdisivionen är medelåldern runt 22 år. Unga musikanter mellan 16 och 22 år verkar det finnas det hur många som helst, och som dom spelar. Man har kommit in i en god positiv rörelse som inte går att stoppa, och detta har även norska staten upptäckt. Det satsas stora summor från stat och kommun för att hålla traditionen vid liv. Tänk om den svenska staten och de svenska kommunerna skulle ta efter….
Jag läste en norsk tidning på planet hem och rev ur sidan. Läs gärna reportaget. I Norge ser man ett problem som vi som dimper ner ett par dagar, inte ser. Varför finns det nästa inga norska dirigenter i elitdivisionen? Jag reflekterade också över att det inte finns en enda kvinnlig dirigent bland 80 brassband. Detta tycker jag är märkligt eftersom kvinnorna är mycket högt representerade i nästan alla band, och det kan definitvit inte bero på det musikaliska kunnandet. Är det vi gubbar som har svårt att ta instruktioner från en kvinna…? Nej så kan det väl inte vara.
Jag rekommenderar starkt att besöka NM nästa år. Vi kanske skulle arrangera en NM-resa i SBBF:s regi? Varför inte åka med hela orkestern? Man blir riktigt taggad och inspirerad. En sak är då säker: De norska brassmusikanterna har inte fattat hur svårt det är att spela. Dom bara spelar på, och gör det i absolut världsklass.
Stavanger Brass Band blev norska mästare den här gången, men Eikanger-Björsvik och Manger Musikklag håller ju precis samma nivå. I mitt hjärta finns dock bevarat Paganini Variations som framfördes av Björsvik Brass. Deras framförande gick rakt in i hjärtat och kommer att sitta där så länge jag lever. Det berörde mig starkt. Så skall brassmusik låta (tycker jag).
Olof Forsberg
